Datahistoria fram till nutid

Datahistoria – fakta inte fiction.

 

Har under de senaste två timmarna och innan jag åter måste lägga mig för att orka dagens tvätt i tvättstuga framåt dagen, gått igenom vad som officiellt sägs på nätet om data och computer history. Det brukar när det gäller historiska källor sägas att segrarna oftast är de som skriver historien. Ännu mer markant blir detta när man läser några av de (trots allt) bättre informationssidorna på nätet.
 

Innan jag går över till den verkliga internationella historien, så börjar jag med länken Datorhistoria, KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) Redan här märks det att det spårat ur mellan BESK och den del av Stockholms Universitets underavdelning i Linköping. Vid Linköpings högskola som låg under Stockholms Universitet samarbetade man mycket nära med SAAB. Jag själv blev systemprogrammerare 1971 och arbetade mot en snabbare Saabdator, med hålkort som man läste in via en läsare till datorn så långt är KTH:s historieskrivning korrekt, men sedan är det inte mycket fram till 1981 som är korrekt historieskrivning.
 

Innan jag går vidare tror jag det är nödvändigt än idag att lära ut tre väsentliga saker med datorer:
 

* Datorn är när den byggts dum. Det är systemprogrammeraren och andra som programmerar de underprogram som systemprogrammeraren lagt riktlinjerna för genom att först rita ett flödesschema som ger datorn de instruktioner den behöver för att arbeta. Inne i en dators delenheter finns det som gör den stora skillnaden mellan t.ex. BESK Binär Elektronisk Sekvens Kalkylator, treinno.se[1]
 

*        Datorn är ett fantastiskt hjälpmedel. Men och det är väsentligt: Datorn är inte bättre än den som ‘puttat’ in de riktlinjer som olika dataprogramen ger, talar om för datorn, hur den skall bearbeta data. Det är viktigt att vara klar över att datorn är vad man gör den till. Dvs. Bad input -> Bad output

          Här talar vi inte om sk. intelligenta datorer som själva kan hitta fel och föreslå förbättringar finns lite viktiga bitar när det gäller det som inte skall läras ut på grundkurser som alla som idag läser data borde fått lära sig.
 

*           Fördelningen av arbetsuppgifter i datorn för att den skall kunna arbeta effektivt är det huvudsystemprogrammeraren som har eller rättare sagt (i nutid) förutsätts ha kunskap om hur ingående systemprogram, underprogram och vanliga program skall ‘läggas upp’.[2]
 

*        En dator är alltid ett hjälpmedel. Den har sina givna begränsningar och om man använder den fel eller ‘kopplar’ den fel mot andra datorer i närområdet, verkligt intranet bör vara helt avgränsat och inte gå att nå utan godkännande ‘inifrån’ om man vill satsa på säker databehandling, eller via vanliga nätet, så blir det som kommer ut precis det som nämns ovan: Bad output.

          En dator för administrativt ändamål är i princip ett inbyggt bibliotek a la Alexandria på den tiden det begav sig. Dvs inte riktigt. Men om vi tänker oss att vi har ett stort antal filer och varje fil motsvarar en bok, så har boken i ett bibliotek en given förutbestämd plats medan en fil i en dator kan finnas uppdelad på x antal fysiska ‘lokaliteter’. Om vi börjar där, så har vi en förförståelse för vad en dator är när vi tittar vidare på matematiska beräkningar och annat en dator kan, och bör användas för.
 

Datorns historia

Vanligen börjar datahistorien antingen som Timeline Computer History, Computer History Museum&l lämnar oss den i början av Andra Världskriget. År 1939.

Eller så börjar den som KTH lämnar den Datorhistoria, KTH i slutet av 1800 talet då Hollerith 1896 grundade det som vi idag känner som IBM utifrån att USA behövde ha möjlighet att göra effektiva folkräkningar som inte tog år att gå igenom. Det Hollerith jobbade med var i sig en utveckling av hålkortsstyrda vävstolar (s.k. Jacquardvävstolar, Wikipedia
 

Det man gjorde var att gå tillbaka till den teknik som fanns införd på stora väverier under 1800-talets första hälft. Instruktionerna till maskinen fanns i form av hålkort. Egentligen byggde Jacquards teknik på mycket gammal kunskap som faktiskt går tillbaka till de gamla grekerna. I Grekland under t.ex. Archimedes tid fanns det ett instrument som finns omnämnt i många samtida källor men varit ‘okänt’ i västvärlden fram till för några år sedan då man meddelst datatopomografi och vanlig röntgen lyckats identifiera delarna i ett exemplar som hade väldigt många kugghjul och ‘differentialaxel’ (!) samt vridbara enheter och där man kunde beräkna t.ex. när nästa olympiad skulle hållas, när nästa sol- eller månförmörkelse skulle ske, årets indelning o.s.v. Men det är överkurs och var självfallet helt mekaniskt. Dock var principen densamma. En kugge fick något att slå på/påverkade nästa kugge. Ett mellanrum mellan kuggarna slog av. Dvs. i princip samma som i den moderna datans ungdom då Alan Turing under Andra Världskriget använde sig av lampor för utmatning av uppgifter som beräknats efter att de lagts in via ett tangentbord. Handlade på den tiden om att knäcka tyskarnas koder. Det man utgick från och matade in var i princip bokstäver som man kunde få fram genom att avlyssna och ta ut på hålremsa på samma sätt som man kunde ta ut faxuppgifter på hålremsa. Det man fick ut ‘översatte’ man till siffror som kunde behandlas som ‘0’-or och ‘1’-or. Hur man löste koderna och än idag kan lösa koderna hör inte hit. Det hör mer hemma på avancerad matematiknivå.
 

Den första verkliga elektroniska datamaskinen byggdes av USA:s militär. Påbörjades officiellt 1941. Det kan vi diskutera men inte här. ENIAC eller som det fullständiga namnet var ‘Electronic Numerical Integrator And Calculator’. Hur och om den användes under Andra Världskriget hör inte hit. Men det är redan där bakgrunden till det som långt senare kom att bli uppbyggnad av nätet lades. Datorer var i första hand i sin barn- och ungdom till för militära ändamål. Allt från behandling av uppgifter som kom in via signalspaning till att beräkna hur långt ett visst nytt militärt vapen skull nå och vilka specifikationer som måste ligga till grund för detta.
 

Från början användes alltså något vi kan kalla reläer som sedan ersattes av radiorör som krävde extrem kylanläggning för att inte en anläggning skulle överhettas. Jag har aldrig någonsin ens på 70-talets början arbetat med den typ av radiorör som beskrivs i datorhistorian som tycks vilja förmedla uppgiften att det var stora radiorör som användes och att det var så att varje enhet endast kunde innehålla ett program så att man fick flytta kablar. Flytta kablar har jag aldrig behövt göra. Varken under utbildning då vi använde Saabs egenkonstruerade datorer eller senare. Radiorören var redan ersatta med transistorer och förvisso fanns det små lampor som blinkade på plitarna när datorn gjorde sina beräkningar eller hanteringar av administrativ data och dessa många små lampor som på den tiden fyllde ett normalstort öppet kontorslandskap krävde också de stora kylanläggningar. Inte heller de uppgifter om prestanda som ges i datorhistoria oavsett om man börjar med historien enligt amerikansk eller svensk datorhistorie beskrivning är korrekt. Men det hör inte hit på nivån av baskunskaper.
 

Lika lite stämmer det att det var 1971 som ursprunget till Silicon Valley började. Inte heller var det så att Robert Noyce vid Fairchild Semiconductor och Jack Kilby vid Texas Instruments som oberoende av varandra uppfann den integrerade kretsen var ensamma om detta när de kom på det på slutet av 1950-talet. Vi hade här i Sverige en förmodligen ännu större hjärna som arbetat med detta, dock inte på KTH eller något universitet men på en halvmilitär avdelning på ett stort internationellt företag. Det viktiga är inte vem som kom på det eller ens vilka som när och var “kom på” det vi idag kallar chips. Inte var Intel först. När de 1971 introducerade sin lösning, så hade jag redan sett liknande lösning här i Sverige. Men det är också det utanför grundkurserna och till viss del helt utanför denna sidas intentioner att berätta om.
 

För att göra en lång historia kort. I augusti 1971 skickade jag första gången utifrån att ha skrivit ut en hålremsa (som var mycket lätt att läsa med blotta ögat och gick att korrigera med specialtejp om man skrivit fel) via telefonmodem matematiska uppgifter, närmast vad vi idag skulle kalla GPS-punkter, utifrån ett svenskt företags geologiska avdelnings mätningar, VIAK i Linköping, från Viaks Göteborgs kontor till Hilversrum i Nederländerna där en stordator som Viak via ASEA i Västerås hade tillgång till gjorde beräkningar som vi fick tillbaka och direkt via kabel kopplade till en 1×1 meters plotter som ritade kartor vi behövde.
 

Någon gång hösten 1978 eller möjligen våren 1979 fick jag möjlighet att under en dag testa det som blev IBM:s första privatdator officiellt lanserad 1981. Var och hur hör inte hit. Jag hade fått direktkontakt med IBM:s europachefer redan när jag vid sidan om heltidsstudier jobbade på Volvo Data med att stansa in datorprogram (Hålkort) eftersom jag kunde läsa programmen och även se var buggar fanns. Är man som jag från början naturvetare, Real Matematiker, som redan innan jag kom till gymnasiet fått räkna betydligt mer avancerad matematik än vi lärde oss ens på den gamla Gymnasieskolans Realmatematiker-linje; började med talteori och lite annat redan som 12-åring, så var det jag stansade något som rasslade igenom huvudet som en flödesplan samt där jag ‘såg’ det som var fel tecken eller sprucken tankelänk, så kan man inte hjälpa att man tänker utanför ramarna och inte som ‘alla andra’. Kontakter som jag hade god nytta av långt senare. Fram till för sex år sedan hade jag fortfarande en av IBM-s Europachefer upphottad IBM persondator från 1995 som huvuddator. Bland det jag fått var såväl öppna sökprogram där jag kunde identifiera det ursprungs IP som skickat något till mig eller till min hemsida (första hemsidan 1995) där fanns även en Cobolcompilator. Senare fick jag via en dåvarande Microsoft chef möjlighet att ha en egen plattform som bestod av delar av 95-an och 2000. Den datorn hade jag till för några månader sedan som en av mina extra datorer som jag nästan aldrig någonsin kopplade till nätet de senaste sex åren.
 

Jag har hoppat över en hel del mellan 70-talet och nutid. Det som är viktigt att komma ihåg är att vi som var med under så lång tid, vi ser helheter och förstår värdet av såväl datasäkerhet[3] vilket är något helt annat än många med betydligt högre datautbildning i form av fina akademiska titlar upp till doktorsnivå som är mer vana vid att använda ‘verktyg’ förstår. Tyvärr skedde någon gång de första åren under 1980-talet ett avbräck i utbildning som gjorde att man om inte tog flera steg tillbaka intellektuellt så i varje fall vid användning ute i verkligheten stod och stampade minst 15 år. Redan 1976 trodde vi att man 1990 skulle ha möjlighet att jobba med datorer hemifrån. Ack vad vi bedrog oss.


[1]               Treinno.se är ett privat företags sida som för ovanlighetens skull ger såväl relativt korrekt data som avstår från tendens och subjektivering av datahistorien.

 

[2]        I texten använder jag medvetet förenklade ord och beskrivningar för tyvärr har jag när jag ringt ett antal av de mer kända svenska suppliers inte haft en aning om vad jag talat med på sina supportavdelningar trots att även dessa skall ha läst data. Tro det. Det är däremot alltid bra att tala med rena datatekniker. De kan mer än de kunde på ‘min tid’.

[3]               Datasäkerhet handlar inte enbart om att skydda sina hemliga data och uppgifter, det är en väsentlig del så att det inte när det skickas i intranät som dumt nog ofta via koder och annat går att nå via nätet från andra platser. Det handlar även om hur man placerar sina datorer så att det man har på skärmen inte går att avläsa utifrån. Hur sådant går till skrev Peter Wright tidigare MI5-chef om i sin bok som jag hänvisat till i ett antal bloggartiklar senaste månaden. Det handlar om hur man gör backuper inbyggda i systemet, hur systemprogrammerare lägger upp kriterier för ‘varningssystem’ som automatiskt slår larm om otillbörlig användning (oavsett om det sker från icke auktoriserad ‘punkt’ eller orimligt stora dataöverföringar till någon som numera mycket lätt kan lagra det och ta med sig data, m.m.) Det handlar också om att ovanlig ‘hantering’ skall slå larm och att man bygger upp sköldar inte bara brandväggar som varnar. Finns mer att berätta men hör inte hemma här.

4 responses to “Datahistoria fram till nutid

  1. Pingback: Datorer i sig inga krigsvapen | Norah4you's Weblog

  2. Pingback: Ordkunskap, Vad är det? | Norah4you's Weblog

  3. Pingback: Nu snurrar Microsoft | Norah4you's Weblog

  4. Pingback: Ny Facts not Fiction sida: Datahistoria | Norah4you's Weblog

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s